tisdag 4 november 2008

William

Nu har min son blivit född. Det tog oss nästan fem år att bli gravida. Men nu har han äntligen kommit till världen.

Nu har min sparvel äntligen kommit till världen. Han kom den 21/9 kl 05:19. Han vägde 2900 och var 49 cm.
Han fick namnet William.

Willam kom till världen med kejsarsnitt då han inte tålde igångsättningsvätskan. Han´s hjärt ljud gick ner vid varje värk så läkaren tyckte att det var dags att plocka ut honom.
Kejsarsnittet gick bra och han kom ut fort. Micke var med under hela snittet. När väl sonen var ute så följde micke med honom till ett annat rum för att se att han var okey. Efter en stund kom de tillbaka och då var han med, våran son. Äntligen hadde du kommit till världen

Du hadde så stora ögon som tittade på omvärlden. Du skrek ingte ett dugg utan du bara låg där. De lag honom vid min kind och jag kände hur tårarna ran ner för min kind. Detta var den bästa stunden i mitt liv. Jag hadde blivit mamma och vi hadde blivit stolta föräldrar.

Micke och William satt hos mig tills det att de hadde sytt mig klart. Sen fick de åka till BB medans jag fick åka till uppvaket. JAg låg på uppvaket i två timmar, under dessa två timmar gjorde jag allt för att jag skulle återförenas med familjen. Men genom att jag hade fått epudralen så fick jag inte lämna uppvaket förns det att jag kunde röra på benen och lyft dem kontrollerade. Det tog mig två timmar innan jag lyckades.

Sen bar det av till BB där Micke och William väntade. William hade varit vaken under hela tiden. Tittat på den nya världen som han nu tillhörde. Det var så skönt att få komma upp till dem.

Att få hålla sin son förförsta gången i mina armar var så skönt. JAg trodde aldrig att jag skulle få uppleva detta.

Jag var tvungen att ligga till sängs hela dagen. Men vid 19:00 fick jag ställa mig upp för första gången och det var så skönt. Det enda jag ville var att de skulle ta bort katetern. De gjorde de dagen efter och jag behöver nog inte säga hur skönt det var att gå på toa.......

Vi blev kvar på BB två dagar till sen åkte vi hem. Att komma hem var lite spännande och läskigt nu var vi ensamma med vår son för första gången. Nu skulle man klara allt själv.... skulle man klara det ???

Ja, man gjorde det självklart..

Nu har han blivit 6 veckor och en egen liten person. Det har blivit en bestämfd liten herre som kan roa sig själv en stund. Han har även blivt självsäker i sig själv s nu kan han somna själv.

Jag trodde aldrig att man skulle ha så starka känslor för ett barn som man bara har haft i 6 veckor. Men man har det.

Jag är så glad att du äntligen har kommit till världen min son, William.

Älskar dig så mycket

1 kommentar:

Steph sa...

Visst är det fantastiskt att man kan älska en person så mycket, efter så kort tid?
Vi måste ses!!!